Wamos

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 I fredags var jag på en härlig middag med tjejerna hos en vän, så mysigt och roligt och hon serverade otroligt god mat. Har blivit några middagar nu ihop med tjejerna och det är så skoj, att kunna ses, prata och ta igen det som man har missat.

 

Så klart så kom min blivande europa resa upp på tal, de undrar ju hur allt går med bygget i bilen och alla planer m.m. och det är roligt att de vill veta och är nyfikna. Vi pratade en del gamla minnen och om alla roligheter vi har gjort tillsammans under åren. 

 

Under kvällen när vi pratade så kom mitt förfluttna upp på tal, då insåg jag något som jag inte har tänkt på innan, att jag först nu börjar må bra på riktigt. Jag har under många många år mått väldigt dåligt, känt mig otroligt värdelös och har inte haft något som helst självförtroende. Har trott jag har haft en del vänner, men sen har en del av de sårat mig väldigt, andra verkar bara strunta i mig och kan inte säga anledningen och det är helt okej om man inte vill umgås med mig, men säg rakt ut vad det är, än att bara säga nä det är inget och säga saker som de ändå inte gör. Har träffat killar som inte heller precis har stärkt mitt förtroende för människor. 

 

Det är många som inte har vetat om min situation och en del har trott att jag har haft jätte bra självförtroende och de har blir chockade när de fått reda på hur det verkligen ligger till. Men det är väl en fasad som jag har satt upp och något som jag har utstrålat fast jag inte trott det. Har alltid velat vara alla till lags och gillar inte när någon är sur på mig.

 

Jag har haft väldigt mycket som jag har behövt jobba på hos mig själv och det har gått sakta men säkert fram. Jag har också märkt vilka som verkligen är mina riktiga vänner som man alltid kan räkna med under vägens gång. Jag har slutat bry mig om människor som inte bryr sig om mig, varför ska jag lägga tid på personer som inte gör det på mig, finns ingen mening. Är det något, ut med språket, jag gillar ärlighet. Ingen är perfekt och jag är verkligen långt ifrån det. 

 

Jag har under den senaste tiden börjat tycka om mig själv mer, jag mår bra, jag har mina två helt underbara hundar som ger mig så otroligt mycket kärlek och jag har min familj och mina underbara vänner. Att få göra något nytt och planera inför det, som jag är på väg att göra, det har också hjälpt mig fram på vägen. Sluta vara så mesig och rädd för att misslyckas och få göra något vettigt av livet på riktigt. 

 

Jag har hittat något som jag vill göra och jag vet att jag kommer lyckas. Jag vill kunna inspirera och motivera andra till att följa deras mål och drömmar i livet. Jag jobbar mot mina och jag vet att om jag jobbar hårt och slutar bry mig om de negativa personerna, så kommer jag lyckas. Jag vill bli en stark person med bra självförtroende och kunna vara en förebild för andra, det hade varit helt fantastiskt. Men som man brukar få höra ibland, man måste lära sig att älska sig själv och jag börjar komma en bit på vägen nu.