Wamos

Jag har insett att jag är en "orolig själ" om man nu kan kalla det så, kanske finns ett bättre ord. Jag känner att jag nästan aldrig är hundra procent nöjd och jag ska säga att det faktiskt är lite jobbigt. Att jag blir uttråkad ganska fort och vill göra något nytt.

Efter studenten flyttade jag upp till Dalarna, ja Dalarna av alla platser i Sveriges land, haha. Insåg när jag bodde där uppe hur otroligt bortskämda vi är i Nordvästra Skåne, vi har allt och vi har nära till så otroligt mycket.

Flyttade tillbaka och fick min lilla etta i Ängelholm där jag bodde i hela fem år. De första tre åren var suveräna, hade så skoj, träffade många nya vänner men hade även så klart kvar mina gamla trogna vänner och vi hade så skoj allihop och hittade på många roligheter.

Har jobbat och började till slut plugga och hoppades på att jag skulle hitta något som jag verkligen ville göra i framtiden. De sista två åren i lägenheten började jag känna mig uttråkad och kände att jag måste göra något nytt. Det sista året i lägenheten blev väldigt bra, jag fick mina två underbara pojkar, träffade nya vänner och hade det ganska bra. Dock under tiden kände jag att något måste hända, jag kan inte bara sitta här och låta tiden gå.

Till slut började planen skapas för denna resa och det har varit en helt otrolig resa och jag har ännu lite kvar innan jag återvänder till Sverige igen. Det har dock inte bara varit "guld och gröna skogar", det har varit kallt, trångt och jobbigt många gånger. Men detta är även en prövning med vad man pallar och klarar av och en väldigt bra sådan. För nu när jag är iväg, helt galet att jag tänker så här, men då kan jag ändå längta hem lite i mellan åt. Detta öppnar upp mina ögon och inser hur bra jag egentligen hade det, med ett boende som jag kan stå rakt upp i, ett kök, ett badrum, ett varmt hem. Dock hade jag inte fått sett allt som jag har fått göra, uppleva nya saker, lära mig nya grejer och träffa så mycket nya människor.

Något som jag har insett är att jag måste försöka hitta mitt "rätta" hem, som jag kan känna att här vill jag bo i många år. Få en fast punkt och den vill jag ha i Sverige i alla fall, det är jag säker på. Sen är det bara att klura ut vad jag verkligen vill jobba med, för just det, det är en väldigt bra fråga, för jag har absolut ingen aning om vad jag vill göra. Det jag vet är att jag älskar att spendera min tid och mina dagar med mina pojkar och det hade varit drömmen att få fortsätta göra det. Så det perfekta jobbet hade varit där jag kunde få ta med mig dem eller ett jobb som jag kunde gjort hemifrån, det hade varit suveränt.

Ett dröm boende hade varit att få bo på markplan, en tvåa med allt man behöver, en liten uteplats och en liten gräsmatta, för det hade varit perfekt att ha med tanke på pojkarna och jag själv hade gillat det väldigt. Att hitta något sådant, då lär jag få leta utanför städerna och det är inte hela världen. Sen något som jag älskar är Ängelholms natur, den är bara helt fantastisk med många valmöjligheter, så på ett sätt hade det varit perfekt att haft nära till den. Sen ett annat dröm boende är att få bo i Helsingborg, en lite större stad, nya människor och kanske nya möjligheter. Hade velat ha ett större boende än vad jag hade förut, att ha möjligheten att kunna bjuda hem vännerna på middag och att vi alla kan sitta ordentligt runt ett större bord. Fast efter denna resan hade jag kunnat nöja mig med en liten etta igen, för det hade varit rena lyxen jämfört med att bo i bilen, haha. Helt omöjlig? Ja jag vet...

Så vad är då slutsatsen med allt det här? Det vet jag knappt... jag hoppas bara att jag till slut kan hitta lite frid i min själ, lugn och ro, ett boende jag och mina pojkar kommer trivas i och ett arbete som jag kommer älska.